fredag 31 augusti 2012

San Antonio

I söndags ville vi åka på upptäcktsfärd, vart var inte så viktigt bara det var vackert och inte låg för långt från Valpariso. Så vi gick till bussterminalen och frågade första bästa efter rekommendationer. Efter en och en halvtimmes bussfärd genom vackra dalar, förbi vinåkrar och små byar och längs långa strandremsor kom vi fram till San Antonio. 

Till vänster sett från busshållplatsen spred en ganska liten by ut sig och till höger tornade ett gigantiskt shoppingcenter. Vi blev uppfångade av en ganska så rund herre som lyckades övertyga oss om att hans restaurang både hade godast mat och var billigas. Att de hade god mat stämde mycket väl, Sebbe fick fösta Chevichen han varit nöjd med under den här resan och Erik var mycket nöjd med sin fisk i vitlökssås. Jag beställde parmesangratinerade ostron, och trots saknaden av både ostron och parmesanost så var det väldigt gott. 

Sen hittade vi havet, lite strand, en fiskmarknad och en pir bakom shoppingcentrumet. Min och Jennifers kamera gick på högvarv då det visade sig att det bakom fiskmarknaden fanns mängder av både pelikaner och sjölejon.









 





Hit tänker vi komma tillbaka, kanske när mamma och pappa är här och hälsar på. Kanske med bil i stället för med buss så vi kan stanna på alla mysiga ställen vi såg på vägen.

När Erik kommer hem från skolan i dag ska vi gå och skriva in mig på en språkskola. Sen ska vi möta upp Sebbe och Jennifer vid Marcadon, den stationära frukt- och grönsaksmarknaden, för att handla inför kvällens grillfest med ta med en chilenare tema. Jag får nog lov att närvar trots bristen på chilenare för det krävs lite språkskola innan jag kan lyckas med bedriften att bjuda in någon.


torsdag 30 augusti 2012

"el abuelo"

Loppisabstinensen hade vuxit sig stark. För trots att Valpariso, enligt Sebbe, är hela Chiles Soho så är det inte direkt tätt mellan de potentiella loppisfynden. Tur för mig att vi hittade till "el abuelo", farfaden, en antikaffär som firade 50 år 2010. En titt där då och då i kombination med regelbundna besök på La feria, på avenida Argentina, vars loppisdel påminner lite om Täbygaloppis ska jag nog kunna hålla abstinensen i schack under de här månaderna.

Den här gången fick bara några vykort följa med hem, tyvärr glömde jag fota innan jag skickade i väg dem mot Sverige. Men jag tog några bilder i butiken medan Erik, Sebbe och Jennifer pratade om chilenskt slang med ägaren, son till mannen som en gång startade butiken. 





Här fanns inte bara fina gamla vykort, några klänningar, en gammal frisörstol och en baddräkt från 30- eller 40-talet utan även lite hederliga pudelrockare.


Avenida Argentina, med de typiska trådbussarna, åt andra hållet breder marknaden ut sig på onsdagar och lördagar. 


Jippi! Massa junk där det riktiga fyndet kan gömma sig.

 

Den andra gången vi besökte marknaden kom jag hem med en stickad brun jumper och fem ljuvliga tidningar från 1951 och 1952, fyllda med bland annat fina stickbeskrivningar.



Tidningarna känns som ett riktigt fynd, jag betalade 1800 pesos, ca 25 svenska kronor för alla fem. Jag gillar dem så mycket så de fick hamna på headern. Tröjan köpte jag av en gammal tant för 1000 pesos.


Bienvenidos a Valpo!


Idag ligger dimman tät över havet och uddarna bortanför Viña är dolda bakom det vita diset. Men andra dagar lever staden verkligen upp till sitt namn, Paradisdalen. Du vill väl följa med på en tur upp och ned för cerrosarna...

Det är, enligt en något osäker källa, lagligt att måla på alla ytor som inte är kulturskyddade. Genom att ta en titt på husen, murarna och de oändliga trapporna kan man ana att det faktiskt är så. Inte många ytor är omålade. Det är mest bilder, några kan nog klassas som riktiga målningar, och hittills har jag bara sett lite av de "tags" som mycket av svenskt klotter består av. Här beställer husägare, hostel och butiker målningar till sina fasader. Gatukonsten får ett eget inlägg lägre fram, men lite klotter skymtar på några av bilderna.


 Pastellfärgade små hus på snirkliga gator längs med sluttningarna.




Nu är det ju fortfarande vinter här, men snart hoppas jag få tillbringa mer tid i solen vid vågorna.



Ett apelsinträd i trädgården skulle inte vara helt fel, drömmen är att själv få bo i ett av de små pastellfärgade husen när vi måste flytta i slutet av oktober.




Till och med telefonledningarna är riktigt tjusiga här, tycker jag.



Så då har du, nu, fått bli en del av min resa.